Läkaren Dr Michael Palmer fortsätter sitt outtröttliga utbildningsarbete för MWGFD-föreningen: I en ny artikel klargör han ämnet ”shedding” i samband med koronavaccinet. Kan mRNA eller spikproteiner överföras från vaccinerade till ovaccinerade personer? Vissa former av utsöndring har faktiskt bevisats, andra saknar tillförlitliga uppgifter – och andra kommer sannolikt inte att kasta farliga mängder för att orsaka skada, rapporterar Vanessa Renner.
Utskick från MWGFD – publicerat den 3 juni 2024, författare: Dr Michael Palmer, MD
Detta är den reviderade skriftliga versionen av en presentation som hölls den 15 mars 2023 vid ett MWGD-symposium online om ”Genbaserade ’vacciner’”.
Inledande anmärkningar
Många människor som inte har vaccinerat sig mot covid-19 är rädda för de skadliga effekterna av kontakt med vaccinerade personer. Det antas att de kan överföra själva vaccinet eller det spikprotein som induceras av det till ovaccinerade personer. Denna förmodade överföring kallas ofta ”shedding”.
Shedding nämndes mycket snart efter det att covid-19-vaccinerna infördes, för tre år sedan nu. Under hela denna tid har jag bara hört anekdotiska rapporter, men inga systematiska studier. Jag måste säga att även om jag själv är utbildad läkare så vårdar jag inte patienter. Så jag kan inte bedöma giltigheten av sådana anekdotiska rapporter på plats.
Som så ofta sedan covid-19-vaccinerna infördes finns det få robusta uppgifter om detta ämne. Jag måste därför basera min bedömning i detta ämne främst på rimlighetsöverväganden.
1. Paracelsus regel: det är bara dosen som gör giftet
Effekten av ett gift beror alltid på hur mycket av det som finns i kroppen. Detsamma gäller för biverkningar av läkemedel. Denna regel gäller också för ”shedding”. En överföring av vaccin eller spikprotein från en person till en annan kan ske på olika sätt, men så länge det bara rör sig om spår är skadliga effekter på mottagaren inte troliga. Vi kommer därför att lägga särskild vikt vid mängden material som överförs.
2. Ett tydligt fall av ”shedding”: detektion av RNA från vaccin i bröstmjölk
| Study | Subjects (breastfeeding mothers) | mRNA detected in |
| Golan et al., 2021 | 7 | 0 |
| Low et al., 2021 | 10 | 3 |
| Hanna et al., 2022 | 11 | 5 |
I denna tabell listas tre studier där man försökte påvisa vaccin-mRNA i bröstmjölken hos vaccinerade ammande mödrar [1-3]. I alla tre studierna användes rt-PCR för detektion. I två av dessa studier var detektionen framgångsrik; i den tredje studien användes en olämplig metod för provberedning.
Både Low et al [3] och Hanna et al [2] betonar att den mängd mRNA som de detekterade var ”försumbar”. Det bör noteras att detta inte kan antas i varje enskilt fall. Det är känt att intramuskulära injektioner i vissa fall inte hamnar i muskelvävnaden utan i blodomloppet [4]. I sådana fall skulle man naturligtvis förvänta sig mycket högre mRNA-nivåer i blodet. Som ett resultat av detta är det troligt att mängden vaccin-mRNA som överförs till bröstmjölk är mycket högre.
3. VAERS känner till minst två fall av spädbarnsdöd kort efter vaccination av ammande mödrar
Det amerikanska ”Vaccine Adverse Events Reporting System” (VAERS) samlar in rapporter om biverkningar av vacciner från hela USA. Denna databas innehåller minst två rapporter om att ammande spädbarn avlidit kort efter att deras mödrar vaccinerats. Rapporten med VAERS ID 1166062 pekar faktiskt ut vaccinering som orsak:
- Ett fem månader gammalt spädbarn dog en dag efter vaccination av den ammande mamman
- Symtom och fynd: hudutslag, förhöjda leverenzymer
- Diagnos: trombotisk trombocytopenisk purpura
- Ingen annan möjlig dödsorsak känd
Det är fullt tänkbart att detta allvarliga, akuta förlopp orsakades av en obemärkt intravenös injektion av modern.
Det andra fallet med dödlig utgång finns under VAERS ID 945282. Fallhistorien här är mindre karakteristisk. Flera fall av ammade spädbarn med gastrointestinal blödning utan dödlig utgång har också rapporterats. Sammantaget tyder sådana fall på att vaccinerna kan överföras till bröstmjölk i toxiska mängder.
Det är känt att lipidnanopartiklar i blodbanan får en proteinbeläggning som gör att de liknar kroppens normala fettransportpartiklar, så kallade lipoproteiner [5]. Bröstkörtlarna absorberar lipoproteiner från blodet och avger dem sedan i bröstmjölken. Det är därför inte så förvånande att en betydande mängd vaccinpartiklar också följer med.
4. Finns det andra vägar där betydande mängder vaccin- eller spikprotein kan överföras?
Moderkakan tar också upp lipoproteiner och överför en del av dem till fostrets blodomlopp (en annan del används för syntes av gestagenhormoner i själva moderkakan). Man kan därför förvänta sig att moderkakan och fostret också utsätts för betydande mängder vaccinpartiklar. Patologen professor Arne Burkhardt har påvisat uttryck av spike-protein i moderkakan efter ett missfall. Experiment med injektion av gravida råttor visade neurologiska utvecklingsstörningar hos avkomman [6], och statistiska studier av vaccination av gravida kvinnor visade ökade missfall, missbildningar hos spädbarn och andra ogynnsamma graviditetsutfall [7]. Liksom för bröstmjölk finns det därför en trolig mekanism för överföring och stödjande bevis.
En tredje möjlighet för överföring av betydande mängder vaccin är bloddonationer. Jag känner inte till några fall där vacciner som ingår i bloddonationer har lett till hälsoproblem hos mottagarna. Jag vill dock inte kategoriskt utesluta denna möjlighet. Denna fråga kommer att behandlas separat i en separat promemoria inom en snar framtid.
5. Är överföring av vaccin eller spikprotein möjlig via andra vägar?
I princip ja, men troligen inte i betydande mängder. Särskilt svett eller saliv kan säkert bara överföra mycket små mängder. En mycket större mängd skulle nödvändigtvis finnas kvar i den vaccinerade personens kropp. Om den vaccinerade personen inte själv är sjuk är det för mig otänkbart att han eller hon skulle kunna göra andra människor sjuka genom att överföra en mycket liten del av det toxin som finns i hans eller hennes kropp.
Sperma eller vaginalsekret kan innehålla en något högre mängd vaccinpartiklar eller spikprotein än svett eller saliv. Endast en liten del av dessa kan dock tränga igenom huden eller slemhinnorna i könsorganen, så att skada på den ovaccinerade partnern återigen knappast är tänkbar.
Sjukvårdspersonal kan vara orolig för sticksår med kontaminerade nålar. Virusinfektioner kan överföras här, men överföring av skadliga mängder vaccin eller spikprotein är återigen inte troligt.
6. Undantag
Det finns två förbehåll för dessa allmänna uttalanden:
- Med självförstärkande mRNA-vacciner (experimentella) kan överföringen av små mängder RNA vara tillräcklig för att göra mottagaren sjuk.
- ”Adenovector”-vaccinerna (AstraZeneca, Janssen) kan rekombinera in vivo med naturliga adenovirus och därmed bli smittsamma.
Den avgörande punkten är naturligtvis infektiviteten. Om den överförda nukleinsyran kan föröka sig i mottagarens kropp, kan även mycket små mängder vara tillräckliga för att göra mottagaren sjuk. Detta torde dock inte vara fallet med de mRNA-vacciner som för närvarande används.
7. Självförstärkande RNA kan föröka sig i mottagarens kropp som ett virus
Denna figur (anpassad från Bloom et al. [8]) illustrerar hur ”konventionella” och självförstärkande mRNA-vacciner fungerar. De senare kodar inte bara för vaccinantigenet utan också för ett RNA-polymeras (RdRP), som kan producera nya kopior av vaccin-RNA i våra kroppsceller.
Det är också känt att RNA kan överföras mellan celler genom exosomer [9]. Därför skulle ett självförstärkande RNA teoretiskt sett kunna replikeras som ett virus.
8. Kan andra mekanismer efterlikna shedding?
Enligt anekdotiska rapporter smittar vissa vaccinerade personer i allt högre grad släktingar och bekanta med luftvägsinfektioner. Detta kan bero på den immunosuppression som vaccinationen orsakar. Vaccinerade personer insjuknar i omicron betydligt oftare än ovaccinerade [10]. Detta tyder på en störning i infektionsförsvaret och kan även drabba andra virus.
Det finns också anekdotiska rapporter om störningar i menstruationscykeln hos ovaccinerade kvinnor efter kontakt med vaccinerade kvinnor. Detta har spekulerats vara kopplat till feromoner som utsöndras av kvinnor och som tros synkronisera menstruationscyklerna hos sammanboende kvinnor. Sådan synkronisering genom feromoner diskuteras kontroversiellt [11-14]. Även om denna teori är korrekt förblir det oklart hur en störning av feromonutsöndringen hos vaccinerade kvinnor skulle påverka inte bara synkroniseringen med ovaccinerade kvinnor utan också den individuellt regelbundna cykeln hos ovaccinerade kvinnor.
9. Slutsats
Överföringen av skadliga mängder mRNA eller spikprotein med bröstmjölk måste anses vara väldokumenterad. Detsamma gäller överföring från mödrar till ofödda barn [7]. Jag har för närvarande inga bevis för överföring via blod och blodprodukter, men jag skulle vara tacksam för all relevant information. Denna fråga kommer att diskuteras i en annan artikel inom kort.
Det är dock inte troligt att beröring i vardagen, t.ex. handskakning eller kramar, eller ens intim kontakt, överför farliga mängder vaccin eller spikprotein.
Om självförstärkande mRNA-vacciner skulle användas i framtiden skulle de åtminstone utgöra en teoretisk risk för ”utsöndring”. I så fall kan man dock förvänta sig att sjukdomar som beror på kontakt med vaccinerade personer uppkommer först efter en viss inkubationstid, inte omedelbart efter kontakt.
Källor
- Golan, Y. et al (2021) Evaluation of Messenger RNA From COVID-19 BTN162b2 and mRNA-1273 Vaccines in Human Milk. 1903 DOI:10.1001/jamapediatrics.2021.1929
2. Hanna, N. et al. (2022) Detektion av Messenger RNA COVID-19-vaccin i bröstmjölk från människa. JAMA pediatrics DOI:10.1001/jamapediatrics.2022.3581
3. Low, J.M. et al. (2021) BNT162b2-vaccination inducerar SARS-CoV-2-specifik antikroppssekretion i human mjölk med minimal överföring av vaccin-mRNA. 1805 DOI:10.1101/2021.04.27.21256151
4. Middleton, T. et al. (2015) Komplikationer av injicerbart testosteronundekanoat i rutinmässig klinisk praxis. Eur. J. Endocrinol. 172:511-7
5. Francia, V. et al. (2020) Den biomolekylära koronan av lipidnanopartiklar för genterapi. Bioconjug. Chem. 31:2046-2059
6. Erdogan, M.A. et al. (2024) Prenatal exponering för COVID-19 mRNA-vaccin BNT162b2 inducerar autismliknande beteenden hos manliga neonatala råttor: Insikter om störningar i WNT- och BDNF-signalering. Neurochem. Res. 49:1034-1048
7. Thorp, J.A. et al (2023) COVID-19 Vacciner: Påverkan på graviditetsresultat och menstruationsfunktion. J. Am. Phys. Surg. 28:28-34
8. Bloom, K. et al. (2021) Självförstärkande RNA-vacciner mot infektionssjukdomar. Gene Ther. 28:117-129
9. Valadi, H. et al. (2007) Exosomförmedlad överföring av mRNA och mikroRNA är en ny mekanism för genetiskt utbyte mellan celler. Nat. cellbiol. 9:654-9
10. Lyngse, F.P. et al. (2021) SARS-CoV-2 Omicron VOC Transmission in Danish Households. medRxiv DOI:10.1101/2021.12.27.21268278
11. McClintock, M.K. (1998) Whither menstrual synchrony? annu. Rev. Sex Res. 9:77-95
12. Schank, J.C. (2006) Finns det mänskliga menstruationscykelferomoner? Hum. Nat. 17:448-70
13. Shinohara, K. et al. (2000) Effekter av 5alpha-androst-16-en-3alpha-ol på den pulserande utsöndringen av luteiniserande hormon hos mänskliga kvinnor. Chem. Senses 25: 465-7
14. Whitten, W. (1999) Feromoner och reglering av ägglossningen. Nature 401:232-3
