Med bara några veckor kvar till det amerikanska presidentvalet undrar vissa experter om Joe Biden i sista stund förbereder sig för att ta sig ur den ukrainska förbannelsen och berätta för väljarna att om han blir president under nästa mandatperiod kommer finansieringen av Ukraina att minskas dramatiskt. Detta skulle trots allt vara ett listigt drag för att överlista Trump, som vid ett flertal tillfällen har sagt till reportrar att han skulle avsluta kriget när han väl tillträtt, helt enkelt genom att dra ned på USA:s ekonomiska stöd, skriver Martin Jay.
Båda scenarierna försätter EU-länderna – och EU självt i Bryssel – i ett dilemma eftersom deras värsta mardröm håller på att bli verklighet: USA vill lämna över ansvaret för Ukraina till européerna och avsäga sig ansvaret för den röra som landet har skapat. Man skulle till och med kunna hävda att relationerna mellan USA och EU-länderna nu är på kollisionskurs med tanke på ett erbjudande som Washington nyligen gjorde till EU i form av ett lån som EU skulle garantera men som amerikanska företag skulle dra nytta av.
När Ungern förbereder sig för att ta över rodret för EU:s sex månader långa roterande ordförandeskap den 1 juli oroar sig eliten i västvärlden för om Budapest den här gången kommer att lägga in sitt veto mot de sanktioner som finns och som måste godkännas var sjätte månad. Framför allt USA vill ha en snabb lösning, men antyder att man vill överlåta alla risker till Europa. Man hävdar att de som innehar ryska tillgångar bör vara de som erbjuder garantier mot betalningsinställelse – genom ränta på ryska kontanter som de innehar – och att den amerikanska kongressen ändå inte kommer att godkänna ytterligare en omgång militärt stöd, inte ens i form av ett lån, med så kort varsel.
Efter ett massivt bakslag i det europeiska valet kommer Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz att meddela president Joe Biden att de avvisar det amerikanska förslaget om att Europa ska agera som ensam garant för lånet, enligt samtal med sex högt uppsatta diplomater och tjänstemän.
Erbjudandet var strukturerat på ett sådant sätt att EU-länderna skulle betala räntan, acceptera risken och tillåta att merparten av vad som var ett lån på 50 miljarder dollar skulle gynna amerikanska företag. En anmärkningsvärd stämpel för EU:s regeringar när det visar sig att förhållandet mellan dem och Bidenadministrationen bara sjunker lägre och lägre för varje vecka.
Naturligtvis finns det en hel del ilska från EU-sidan eftersom många EU-ledare känner att USA har städat upp ganska snyggt från hela krigsverksamheten som har gynnat USA på så många nivåer men har dränerat EU:s ekonomier, vilket förklarar varför Polen nyligen höll en polsk omröstning som hävdade att en majoritet av de tillfrågade ville att finansieringen av kriget i Ukraina skulle upphöra. Europa har verkligen fått hålla i barnet i samband med kriget i Ukraina och den påtagliga bitterheten mot USA växer verkligen. Den överenskommelse som USA drev igenom skulle naturligtvis aldrig bli verklighet, utan det är mer troligt att en ny EU-kommission i september kommer att låna en ny del på 50 miljarder euro från sin sjuåriga budget på 1,2 biljoner euro för Ukraina. Även i detta scenario skrapar EU på tunnan och når nya bottennivåer när det gäller att kasta in pengar i elden bara som ett kortvarigt sista försök att hålla sig varm.
Men både USA och EU inser att tiden håller på att rinna ut för den som vill hälla mer pengar i Ukrainas svarta hål. Tiden håller på att rinna ut, för även om Ukraina desperat behöver pengarna är det inte säkert att ett presidentskap med Donald Trump i spetsen skulle stödja några låneinitiativ. Ett slutligt avtal kommer nu att försenas till åtminstone hösten med bara några veckor kvar till valet den 5 november. Relationerna mellan USA och EU har aldrig varit så gynnsamma för Washington som nu. Och det är innan Trump ens har kommit in i Vita huset.
