Misslyckandet med att vara vasaller för det amerikanska imperiet och den överhängande katastrofen med nederlag för Natos krig genom ombud i Ukraina väger tungt, skriver Finian Cunningham.
Europa är fyllt av förräderi på det gamla sättet av imperial rivalitet. Det är patetiskt att se på, men mycket lärorikt om vilka som är de verkliga skurkarna i sammanhanget.
Misslyckandet med att vara en usel vasall till det amerikanska imperiet och den förestående katastrofen med ett nederlag för NATO:s krig i Ukraina väger tungt.
Varje europeisk makt knuffar den andra över avgrunden för att rädda sitt eget politiska skinn.
Frankrikes Emmanuel Macron har visat sig vara en liten kungsråtta. Han har börjat prata om att skicka NATO-trupper till Ukraina för att rädda proxykriget mot Ryssland. Macron struttar omkring som en råtta i jackboots som är för stora för hans fötter och uppmanar andra europeiska ledare att inte vara fega.
Den före detta Rothschild-bankiren Macron vänder sedan om och ställer in ännu en resa till Ukrainas huvudstad Kiev. Kanske blev den franske ledaren skrämd av det ryska flyganfallet mot Odessa förra veckan när den grekiske premiärministern turnerade i staden tillsammans med Ukrainas marionettpresident Zelensky.
Macron skickade sin utrikesminister Stéphane Séjourné till Litauen i fredags för att med de rabiat russofobiska baltiska staterna diskutera idén om att skicka NATO-trupper till Ukraina. Med tanke på de baltiska staternas historia som medhjälpare till Tredje rikets invasion av Sovjetunionen i Operation Barbarossa 1941, kan vi med säkerhet påstå att samma stater är en öppen dörr för sådan franskinspirerad galenskap.
Men med klassisk elitfeghet vill Macron uppenbarligen inte vara i närheten av frontlinjen när det hettar till. Det är bättre att slå sig ner i en bekväm fåtölj i Elyséepalatset och skälla ut sina arga pudelorder därifrån.
Under tiden, i den andra bastionen för europeisk civilkurage (vilket betyder förrädiskt bedrägeri), övertalar de gamla goda britterna Tyskland att skicka långdistansrobotar till Ukraina för att slå till djupt in i Ryssland.
Den tyske förbundskanslern Olaf Scholz är tveksam till att leverera kryssningsrobotar av typen Taurus till den ukrainska regimen. Det tysktillverkade vapnet har en räckvidd på 500 kilometer. Med tanke på de förvirrade nynazisterna i Kiev (ledda av den judiska marionetten Zelensky) är det säkert att Taurus-missilerna skulle avfyras mot Moskva för att döda ”Untermenschen-ryssar”.
Det är därför Scholz är orolig. Hans högsta befälhavare i Luftwaffe har redan ertappats med att planera hur Taurus ”superverktyg” skulle användas för att träffa ryska mål på djupet.
Nu kommer de alltid så artiga britterna med en hjälpande hand till tyskarna. Storbritanniens utrikesminister ”Lord” David Cameron besökte Berlin förra veckan och uppmanade tyskarna att leverera Taurus-missilen till Ukraina.
Cameron sade att London var redo att hjälpa Tyskland att ”lösa problemet” med dess ovilja att tillhandahålla långdistansvapnet.
Den brittiske toppdiplomaten erbjöd ett bytesarrangemang där London skulle köpa Taurus-missiler från Tyskland och samtidigt leverera fler av sina Storm Shadow kryssningsmissiler till Ukraina. På så sätt skulle Berlin inte bli inblandat i att attackera Ryssland, enligt Cameron.
Den tyska utrikesministern Annalena Baerbock sade skrattretande nog att hon ansåg att det brittiska erbjudandet var genomförbart.
Hennes nominella chef, förbundskansler Scholz, har officiellt förblivit motvillig till tanken på att skicka Taurus-missiler.
Tyskland skulle göra klokt i att behandla alla brittiska förslag med djup misstänksamhet. Det var trots allt britterna som tvingade in Tyskland i två världskrig. Det första hade som mål att förgöra en imperial rival, medan det andra var konstruerat för att släppa lös Hitlers krigsmaskin på Sovjetunionen.
De kalla fakta är att Förenta staterna och dess europeiska Natovasaller inledde ett krig mot Ryssland genom ombud med Ukraina som slagfält. Det kriget var minst 10 år under uppsegling från den CIA-sponsrade kuppen i Kiev 2014 som förde den nuvarande nynazistiska regimen till makten.
Det tvååriga proxykriget har visat sig vara ett kolossalt misslyckande för det amerikanska imperiet och dess europeiska satelliter. Kievregimen håller på att kollapsa på grund av den överväldigande ryska eldkraften. Förlusten av den ukrainska militären – så många som 500 000 man – samt upp till 200 miljarder dollar i finansiellt och militärt stöd som i slutändan betalats av västerländska skattebetalare kommer att få enorma politiska återverkningar för de krigshetsande västerländska eliterna.
Var och en av dessa imperialistiska kriminella makter vill rädda sina egna nackar när den allmänna ilskans snara oundvikligen dras åt.
Den franske idioten Macron skulle utan tvekan vilja smutsa ner slagfältet med NATO-trupper – samtidigt som han naturligtvis undviker att stänka smuts på sina nätta små stövlar.
Amerikanerna börjar inse att de inte kan vinna och drar till slut in pengarna, vilket lämnar européerna i sticket med en kontinentalt stor röra att hantera. Joe Biden kan inte ens komma ihåg om det var Ukraina eller Irak som han gjorde ett ödesdigert misstag i.
Storbritannien, som alltid är en machiavellisk mask, skulle vilja kasta in Tyskland i frontlinjen mot Ryssland. Utan tvekan skulle City of London kunna plocka upp några välbehövliga kapitalistiska affärer från kontrakt för återuppbyggnad av krig.
Proxykriget i Ukraina är över och de västerländska råttorna skyndar av skeppet.
Den västerländska allmänheten måste ställa var och en av dem till svars och inte låta dem blåsa upp ett större krig med Ryssland som ett sätt att distrahera sig från sin skuld.
Copyright © 2024 översättning av Globalnytt. Tillstånd att återge hela eller delar av texten beviljas gärna, förutsatt att full kreditering och en direktlänk anges.
