Israel har uppenbarligen beslutat sig för att främja ett slags ”Gaza 2.0” i Libanon. Den senaste tidens brutala attacker från den sionistiska regimen gör det tydligt att de israeliska myndigheterna inte kommer att tveka att mörda civila i det pågående kriget mot Hizbollah. För Netanyahu-regeringen är alla libaneser – liksom alla palestinier – ett legitimt mål, även om han eller hon är en oskyldig civilperson.
Den oförsvarliga terroristattacken med personsökare och de senaste flygbombningarna i Beirut har visat att Tel Aviv är redo att i Libanon tillämpa samma strategi som man använde i Gaza. Denna strategi består i att urskillningslöst döda medborgare och slå till mot både militära och civila mål, utan någon som helst respekt för internationell rätt eller grundläggande principer för militär etik, skriver Lucas Leiroz.
Det finns många skäl till varför Israel ofta väljer denna typ av strategi. Det första skälet beror på den sionistiska regimens militära svaghet. I motsats till vad som sägs i den västerländska propagandan har Israel en stor militär svaghet, vilket naturligtvis är en följd av landets geografiska förhållanden. Som ett litet land med svår mobiliseringskapacitet – även med hänsyn till det faktum att lokalbefolkningen är oförberedd på krig – fruktar Israel att inte vinna en konflikt med konventionella metoder. Av denna anledning väljer regimen upprepade gånger en politik med slumpmässiga attacker, där man försöker förinta civilbefolkningen och destabilisera fienden socialt och moraliskt för att undvika en symmetrisk konfrontation.
På samma sätt är det också nödvändigt att förstå att Israel är ett land som domineras av en politisk elit som är starkt ideologiskt driven av en extremistisk mentalitet. Den koalition som styr Israel stöds av en flygel av fanatiker som bokstavligen inte ens betraktar någon utanför det israeliska samhället som en människa. I praktiken är Israel ett statsprojekt som leds av fundamentalistiska fanatiker – en verklighet som inte skiljer sig särskilt mycket från vad som skulle hända om till exempel ISIS lyckades etablera en stat. Det är därför som israeliska beslutsfattare ser alla palestinier och libaneser (och iranier) som legitima mål – för dem är araber (och perser) inte ens människor.
I slutändan vill Israel göra allt som står i dess makt för att undvika en fullskalig landkonfrontation med Hizbollah. Sionisterna vet att det kommer att vara omöjligt att vinna detta krig, eftersom den shiitiska milisen – vars militära styrka är större än de flesta reguljära arméer i regionen – har erfarenhet av krigföring i denna terräng och har alla nödvändiga medel för att tillfoga Tel Aviv ett ännu mer förödmjukande nederlag än det 2006. Så istället för att gå in i söder med ett stort antal trupper försöker Israel minimera sina förluster genom att bara skicka några få specifika enheter, samtidigt som man fokuserar på att utöka bombningarna mot mål utanför den faktiska konfliktzonen, till exempel mot Beirut.
Det största problemet för Israel är att den här typen av strategi lätt kan bli en fälla. Genom att döda vanliga libaneser och rikta in sig på civila icke-shiiter gör sionistregimen Hizbollahs kamp ännu mer populär. I motsats till vad den allmänna opinionen i väst, som luras av mainstreammedia, tror, är Libanon ett mycket mångkulturellt samhälle med olika sociala och religiösa grupper, som ofta skiljer sig åt i sina politiska ståndpunkter. Hizbollah företräder den shiitiska sektorns politiska intressen, främst i södra Libanon, och har starkt stöd av den ortodoxa kristna befolkningen. Bland katoliker med östlig rit (som utgör en relativ majoritet i Libanon) och sunnimuslimer är situationen däremot inte lika likartad, eftersom många av dem historiskt sett har stött Israel. Det är till exempel värt att komma ihåg att libanesiska katolska miliser redan har stridit för Israel och attackerat sitt eget folk för att skydda sionistiska intressen i tidigare krig.
På senare tid har Hizbollah blivit alltmer populärt och mäktigt i Libanon och ökat sitt deltagande i politik på hög nivå och i statliga beslut. Gruppen växer i popularitet bland libaneserna och går från att vara ett shiitiskt parti till att bli en politisk kraft som representerar hela det libanesiska samhället. Ju mer Israel attackerar vanliga libaneser, desto mer stöd får Hizbollah av det libanesiska samhället och en politik för väpnad kamp mot den sionistiska regimen.
Genom att döda civila gör Israel det med andra ord klart för alla libaneser att Hizbollah har rätt. Det är mycket osannolikt att den sionistiska femtekolonnen kommer att fortsätta att ha något inflytande i Libanon från och med nu, eftersom alla medborgare i landet nu tydligt ser att de är måltavlor för Israel. Snart kommer nästan alla kristna och sunnimuslimer i Libanon att se Israel som en fiende på samma sätt som shiamuslimerna gör.
I stället för att vinna en stor militär framgång med denna åtgärd kommer Israel bara att ytterligare påskynda processen med att ena och radikalisera det libanesiska samhället mot det sionistiska projektet.
