Den ryska statliga televisionen förklarade i går för sin inhemska publik hur imponerade västvärldens ledare blev av den första användningen av Rysslands fortfarande ”experimentella” hypersoniska medeldistansrobot, Oreshnik (hasselnötsträd). De visade på skärmen Zelenskijs totala förvirring över hur han skulle reagera, förutom att offentligt be Washington om ytterligare leveranser av luftvärnssystem för att bättre skydda sitt hemland. Naturligtvis är alla amerikanska och västerländska försvar värdelösa mot den oövervinneliga ryska missilen.
På The Great Game var programledaren och paneldeltagarna osäkra på om betydelsen av den ryska attacken mot en militär anläggning i Dnepropetrovsk-regionen förra veckan med Oreshnik till fullo förstods av kollegan Biden, även om Pentagon säkert var imponerat, skriver Gilbert Doctorow.
Mina kollegor i de alternativa västmedierna har för sin del sagt sitt om Oreshnik och verkar vara överens om att den utgör ett nytt inslag i den ryska missilarsenalen som inte har någon motsvarighet i väst. Men jag har inte hört exakt varför det är en sådan ny utveckling och, som vissa har sagt, ”en game changer”. Låt oss ta itu med dessa frågor här och nu.
President Putin ägnade en stor del av sitt tal om nationens tillstånd den 1 mars 2018 åt att inför den ryska allmänheten och världen presentera de olika toppmoderna vapensystem som Ryssland har utvecklat ända sedan president Bush Jr 2002 drog sig ur ABM-avtalet och USA tycktes ha gjort en förstaslagsförmåga mot Ryssland till sitt nationella säkerhetsmål.
Putins tal om hypersoniska missiler, om missiler som cirklar runt jorden och slår till mot Nordamerika från Sydpolen och därmed gör de amerikanska radaranläggningarna som blickar norrut oanvändbara – dessa och andra Wunderwaffen avfärdades av många västerländska observatörer på den tiden som en bluff. Hur skulle det tekniskt efterblivna Ryssland kunna gå om USA i fråga om strategiska vapen med en militärbudget som var tio gånger mindre än USA:s? Eftersom Putins tal dessutom hölls under de sista veckorna före ett presidentval ansåg många västerländska experter att hans ord inte var något annat än en överdrift före valet av en sittande president som ville bli omvald.
Det som hände för en vecka sedan var den första demonstrationen inför en global publik av att de ryska hypersoniska missilerna är en realitet och att deras förstörelsekraft, som enbart baseras på fysiken i massa gånger hastighet, är jämförbar med den hos vissa taktiska kärnstridsspetsar.
Vi fick höra av många talande huvuden i väst att Oreshnik är den första i sitt slag.
Det stämmer inte! Oreshnik är en variant med medellång räckvidd som bygger på operativa principer som redan införlivats i ICBM som Ryssland tillverkade och satte i aktiv tjänst redan 2018. Jag tänker på Sarmat, som i sin noskon har kanske ett dussintal Avangard hypersoniska missiler som var och en är individuellt målstyrd. De Avangard som finns ombord följer en glidbana och når en hastighet på 20 gånger ljudhastigheten (Mach) innan de träffar sina mål med antingen konventionella stridsspetsar eller, mer typiskt, kärnstridsspetsar.
Obs: alla talar om Oreshnik som ”mellanräckvidd”, vilket den knappt är. Dess räckvidd sägs vara 5500 km, vilket är den yttre gränsen för Intermediate och den nedre gränsen för ICBM.
Men räckvidden är inte det som utmärker Oreshnik, precis som hypersonisk hastighet (i detta fall 10 Mach) inte är det som utmärker den. Det är bränslet och bärraketerna som är det utmärkande.
Sarmat är en missil som drivs med flytande bränsle och som avfyras från silos på land. Dessa silos är härdade för att skydda mot till och med en direktträff av ett kärnvapen, men deras läge är säkert känt för motståndaren. Oreshnik är däremot en fastbränsleraket som avfyras från mobila avfyrningsramper som kan flyttas runt och döljas under kamouflage efter behov. Därför är det mycket mer problematiskt om den skulle kunna förstöras i ett förebyggande förstaslag av någon motståndare.
I dagens läge med kriget i Ukraina har Oreshnik, även utan sprängämnen ombord, en kraft vid nedslaget som kan förstöra allt under den på ett djup av 200 meter. Detta innebär att de bunkrar som används i Kiev och på andra platser i Ukraina av USA:s och NATO:s officerare som samordnar de militära operationerna, och även de bunkrar som nu skyddar Zelensky och hans krigsförbrytare, är helt sårbara för en rysk attack vid den tidpunkt som Moskva väljer.
När det gäller Västeuropa är den allmänt angivna varningstiden från avfyrningen av Oreshnik på det ryska fastlandet till nedslaget i Berlin 11 minuter. Men om den avfyras från den ryska enklaven Kaliningrad reduceras flygtiden till cirka 4 minuter. Detta har säkert oroat Scholz och hans lilla skara av blivande krigare i Tyskland. Förr eller senare kommer samma aritmetik att förstås av de kalla krigarna i Paris och Bryssel. Ingen av dem kommer att veta vad som drabbat dem om ryssarna går på offensiven och attackerar Europa med Oreshnik som svar på de olika provokationer som säkert kläcks fram vid Natos möten denna vecka.
Låt oss slutligen titta på kalendern.
Bidenadministrationen använde sig av armvridning för att få Scholz & Company att gå med på att placera kärnvapenbestyckade amerikanska Tomahawk-kryssningsmissiler med medellång räckvidd på tysk mark för att eventuellt kunna användas mot Ryssland i vad som skulle kunna bli en halshuggande attack. Leverans är planerad till 2026, två år från nu.
Men vi lever i 2024 och det ryska svaret på de framtida Tomahawk-robotarna är här och nu, redo att avfyras mot Natoländer om de går vidare med sina vansinniga planer på att attackera Ryssland eller att skeppa kärnvapen till Kiev, vilket också sägs vara under diskussion.
Och det, ”i ett nötskal”, är vad tillkomsten av Oreshknik (hasselnötsträdet) handlar om.
Copyright © 2024 översättning av Globalnytt. Tillstånd att återge hela eller delar av texten beviljas gärna, förutsatt att full kreditering och en direktlänk anges.
The Economist: De flesta ukrainska soldater är villiga att ge upp territorium
