Rysslands nu ostoppbara framryckning genom östra Ukraina innebär att det är oundvikligt att Ukraina har förlorat och att kriget kommer att ta slut. Valet av Donald Trump innebär att det är oundvikligt att kriget kommer att avslutas med en förhandlingslösning. Två saker är nu klara när det gäller den uppgörelsen: Ukraina kommer inte att vara med i Nato, och Ryssland kommer att vara med i Ukraina.
Ukraina kommer inte att vara med i Nato eftersom Ryssland kommer att fortsätta kriget om Nato-medlemskap finns med på dagordningen i förhandlingarna. Men Ukraina kommer inte heller att vara med i Nato eftersom Trump har gjort klart att han inte kommer att stödja ett Nato-medlemskap för Ukraina, skriver Ted Snider.
Ryssland kommer att vara kvar i Ukraina eftersom Ryssland inte kommer att lämna tillbaka Krim eller åtminstone en del av Donbas. Men Ryssland kommer också att vara i Ukraina eftersom Ukraina nu har accepterat denna de facto-verklighet. Även om han vägrar att erkänna det juridiskt har Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj medgett att Krim och Donbas är förlorade för Ukraina. ”De facto”, sade han, ”kontrolleras dessa territorier nu av ryssarna. Vi har inte styrkan att ta tillbaka dem.”
Därmed återstår säkerhetsgarantier för det kvarvarande suveräna Ukraina som nyckelfråga i de kommande förhandlingarna. Zelensky verkar nu ha insett detta. I en intervju med Bloomberg den 22 januari sade Zelensky: ”Den enda frågan är vilka säkerhetsgarantier och ärligt talat vill jag ha en förståelse för detta före samtalen. Om [Trump] kan garantera denna starka och oåterkalleliga säkerhet för Ukraina kommer vi att gå vidare på denna diplomatiska väg.”
Även om Zelensky har sagt att ”den enda garantin, för närvarande eller i framtiden, är Nato”, måste han nöja sig med sitt andrahandsval. Detta andrahandsval är en stor europeisk fredsbevarande styrka med fullt stöd av amerikanska trupper.
Zelensky insisterar, inte bara på en stor fredsbevarande styrka, utan en mycket stor fredsbevarande styrka. Han säger att Ukraina ”behöver kontingenter med ett mycket stort antal soldater”. I ett tal vid World Economic Forum i Davos sa Zelensky vad det antalet måste vara: ”Från alla européer? 200.000, det är ett minimum. Det är ett minimum, annars är det ingenting.”
Zelensky försökte senare förtydliga att han inte hade fastställt antalet till 200.000. Men förtydligandet lämnade bara öppet för möjligheten att det kan behöva vara ännu fler. ”Jag sa förresten inte att vi behöver 200.000… det kan vara mer, det kan vara mindre.” Beräkningen, säger han, skulle baseras på att Ukraina upprätthåller en styrka på en miljon soldater. ”Om vi minskar armén med 200.000, 300.000, 500.000, kommer det att innebära att vi behöver andra trupper istället, i den mängd som vi har minskat med. Det var detta jag talade om.” Men med tanke på de ukrainska truppernas förslitning, deserteringarna och misslyckandet med att öka rekryteringen kan det innebära en ännu större fredsbevarande styrka.
Och den stora fredsbevarande styrkan, insisterar Zelensky, kan inte komma enbart från Europa. ”Det kan inte ske utan USA”, sade Zelensky i sin Bloomberg-intervju. ”Även om vissa europeiska vänner tror att det kan vara så, så kan det inte vara så. Ingen kommer att ta risken utan USA.”
Och ingen kommer att riskera det utan USA. ”Franska tjänstemän har klargjort att idén skulle behöva involvera någon form av amerikansk backup.” Och tjänstemän som är insatta i samtalen mellan Ukraina, Nato, Storbritannien och Europa, där idén om en europeisk fredsbevarande styrka diskuterades, har också sagt att ”det är omöjligt att få säkerhetsgarantier från europeiska huvudstäder som potentiellt skulle kunna involvera dem i ett krig med Ryssland om Ukraina attackerades igen utan en garanti för att USA skulle stödja dessa europeiska arméer.”
Problemet är att Ukrainas andrahandsval också är oacceptabelt för USA. Trump har sagt att Europa måste bära ansvaret för att tillhandahålla en fredsbevarande styrka. Att garantera amerikanska styrkor på plats i Ukraina för att konfrontera Ryssland militärt är just den upptrappning som både Biden och Trump har varit ovilliga att göra. Nato i Ukraina med artikel 5 i fickan och USA på plats i Ukraina med en garanti i sin hand för att försvara landet är samma oacceptabla risk med ett annat namn.
Och risken är inte bara att Ryssland återigen invaderar Ukraina och utlöser ett amerikansk-ryskt krig. Det är inte bara Ukraina som är rädd. Det finns också en rädsla för att om Ukraina någonsin skulle försöka återta Krim eller Donbas, så skulle ett ryskt försvar kunna dra in USA i kriget. Rysslands president Vladimir Putin uttryckte denna typ av rädsla veckorna före kriget.
Så, vad ska göras? För att inleda förhandlingar insisterar Ukraina på att USA ska erbjuda säkerhetsgarantier som USA inte är villigt att ge. Men USA behöver inte ge dem bara för att Ukraina insisterar, och Ukraina kan inte fortsätta strida och undvika förhandlingar utan USA:s stöd. Vilka säkerhetsgarantier USA är villigt att ge är en fråga för USA att besluta om, och USA måste ta amerikanska medborgares säkerhet på minst lika stort allvar som ukrainarnas säkerhet. Kanske, som Anatol Lieven har föreslagit, kommer säkerhetsarrangemangen att vara ett beslut som USA måste fatta oberoende av Ukraina och måste förhandla med Ryssland innan Ukraina bjuds in till samtalen.
Det är inte mer sannolikt att Ryssland än USA kommer att acceptera en stor amerikansk styrka vid sin gräns i Ukraina. Kanske finns det inget säkerhetsarrangemang som kan lösa upp knuten Ukraina-Ryssland-USA. Kanske är varje säkerhetsarrangemang som är acceptabelt för Ukraina oacceptabelt för USA och Ryssland. Kanske måste säkerhetsarrangemanget till sist vara det som kunde ha skett i slutet av det kalla kriget.
Denna lösning kan vara ett säkerhetsarrangemang som sträcker sig bortom Ukraina och Ryssland och omfattar hela Europa. Lösningen kan vara den bredare europeiska säkerhetsstruktur som Ryssland eftersträvade, och USA avvisade, i slutet av det kalla kriget.
Ryssland uttryckte en öppenhet för en sådan lösning i det säkerhetsförslag som man erbjöd USA och Nato två månader före kriget. Putin gjorde förslaget igen den 15 maj 2024 när han sade att Ryssland är ”öppet för en dialog om Ukraina, men sådana förhandlingar måste ta hänsyn till intressena hos alla länder som är inblandade i konflikten, inklusive Rysslands. De måste också innefatta en substantiell diskussion om global stabilitet och säkerhetsgarantier för Rysslands motståndare och, naturligtvis, för Ryssland självt.”
Det kanske mest hoppfulla sättet att få slut på kriget mellan Ryssland och Ukraina är att gå bortom Ryssland och Ukraina och utarbeta en bredare säkerhetsarkitektur som omfattar hela Europa.
