Det uppstod en onödig kontrovers om det råd som utfärdades av den amerikanska ambassaden i Moskva den 7 mars om att ”extremister har förestående planer på att angripa stora sammankomster i Moskva, inklusive konserter” och att amerikanska medborgare skulle varnas för att ”undvika stora sammankomster”. Det tog formen av en diplomatisk dispyt och åtminstone tillfälligt antydde det amerikanska påståendet att de delat ”informationen” med ryssarna att säkerhetsorganen i Moskva var odugliga medan de senare slog tillbaka och sa att det inte fanns något specifikt eller handlingsbart som amerikanerna förmedlade, skriver MK Bhadrakumar.
Washington var uppenbarligen i besittning av viss information som åtminstone var tillräckligt trovärdig när det gällde källan, men som inte var tillräckligt specifik för Moskva. Intressant nog utfärdade den brittiska ambassaden i Moskva också ett liknande råd där brittiska medborgare varnades för att besöka köpcentrum. De amerikanska och brittiska underrättelsetjänsterna arbetar i tandem.
Men i ett märkligt förebyggande drag, så att säga, kom även utrikesdepartementet inom två timmar efter den fruktansvärda attacken mot köpcentret Crocus City Hall i Moskva den 22 mars med ett uttalande där man förklarade att Ukraina inte var ansvarigt för attacken. USA:s europeiska allierade började också upprepa samma linje. Som väntat fick amerikanerna ett försprång i propagandakriget, vilket i sin tur gjorde det möjligt för dem att skapa en berättelse – också i realtid – där Islamiska staten pekades ut som skyldig till det fruktansvärda brottet.
Men redan nästa dag avslöjade president Vladimir Putin i sitt tal till nationen att det som hände var ”ett överlagt och organiserat massmord på fredliga, försvarslösa människor” och att nazisterna ”iscensatte en demonstrativ avrättning, en blodig skrämselaktion”.
Putin avslöjade också att gärningsmännen ”försökte fly och var på väg mot Ukraina, där det enligt preliminära uppgifter fanns ett fönster för dem på den ukrainska sidan för att korsa statsgränsen.” Men han avstod från att peka finger eftersom utredningen var ett pågående arbete.
Det vill säga, från Putins avslöjande verkar det som att gärningsmännens mentorer / handledare gav dem instruktioner att lämna ryskt territorium efter sitt uppdrag genom att använda en viss rutt för gränsövergång till Ukraina där de förväntades av människor på den ukrainska sidan av gränsen. Det som nu återstår av det ”kända okända” handlar egentligen om befälsordningen. Detta är det första.
För det andra har Washington spridit en berättelse om att detta var en IS-attack. Det har verkligen spridits effektivt av västliga medier och var avsett som ett vilseledande spår för att förvirra dumdristiga människor utomlands.
Men i verkligheten betedde sig förövarna inte som IS-mördare på självmordsuppdrag som skulle ha sökt martyrskap, utan i detta fall som flyktingar på rymmen. De svarade inte heller på kallelsen till ”jihad”. De var enligt uppgift etniska tadzjiker som medgav att de var hantlangare som lockats av pengarna i det.
Expertutlåtandet från publicerade videor är också att deras rörelser inne i köpcentret inte visade på stridsfärdigheter som tillskrivs vältränade krigare, och att de hade ”dålig mynningsdisciplin”, vilket innebär att de bara hade minimal gevärsträning. Sammanfattningsvis var deras handling helt och hållet en motivlös ondskefull handling – det vill säga, förutom pengadelen.
Med detta sagt har den amerikanska militären ”omskolat” före detta IS-krigare på senare tid. Rysslands underrättelsetjänst (SVR) påstod i ett uttalande den 13 februari att USA rekryterade jihadistkrigare för att utföra terroristattacker på ryskt territorium och i OSS-länderna.
I uttalandet sades: ”Sextio sådana terrorister med stridserfarenhet i Mellanöstern valdes ut i januari i år… de genomgår en snabbutbildning på den amerikanska basen i Al-Tanf i Syrien, där de får lära sig att tillverka och använda improviserade sprängladdningar samt subversiva metoder. Särskild vikt läggs vid att planera attacker mot tungt bevakade anläggningar, inklusive utländska diplomatiska beskickningar… Inom en snar framtid finns det planer på att skicka militanter i små grupper till Rysslands och OSS-ländernas territorium.”
SVR noterade också att ”särskild uppmärksamhet ägnades åt inblandningen av infödda från ryska Nordkaukasien och Centralasien.”
Den 26 mars sade Alexander Bortnikov, chef för den federala säkerhetstjänsten (FSB), i en intervju med TV-kanalen Rossiya att de förhör som hittills hållits med de gripna visar att det finns en politisk bakgrund till händelsen. Han sade att radikala islamister inte kunde förbereda en sådan aktion på egen hand, utan att de fick hjälp utifrån.
Bortnikov uppgav: ”De primära uppgifter som vi fått från de fängslade bekräftar detta. Därför kommer vi att fortsätta att förfina den information som ska visa oss om den ukrainska sidans deltagande är verkligt eller inte. Men i vilket fall som helst finns det hittills all anledning att säga att detta är exakt fallet. Eftersom banditerna själva hade för avsikt att åka utomlands, det var till Ukrainas territorium, enligt vår preliminära operativa information, väntade de där.”
Bortnikov tillade att terroristattacken inte bara hade stöd av Ukrainas specialtjänster, utan att länder som Storbritannien och USA också ligger bakom massakern. Enligt honom har man ännu inte identifierat den drivande kraften bakom händelsen, och hotet om ett terrordåd i Ryssland kvarstår fortfarande.
Bortnikovs anmärkningar antyder ett klassiskt predikament: Ryssland har bevis för ukrainsk inblandning men inga ”bevis” är ännu tillräckliga. Detta är en svår situation som länder ofta ställs inför när det gäller att motverka gränsöverskridande terrorism, särskilt när det råkar vara statsunderstödd terrorism. Naturligtvis kommer ingen mängd bevis att accepteras som bevis av motståndaren i slutändan – medan det i Ukrainas fall ofta finns en iver att ta åt sig äran för att ha blött Ryssland genom att iscensätta operationer på dess mark, t.ex. mord.
När det gäller USA eller Storbritannien bedömer ryssarna att Ukraina utan underrättelseinformation, satellitbilder och till och med logistiskt stöd från västmakterna inte har förmågan att genomföra operationer djupt inne i Ryssland eller den typ av komplexa attacker som riktar sig mot ryska krigsfartyg i Svartahavsflottan. Men västmakterna är alltid i ett förnekande läge när de konfronteras med sådana anklagelser från Ryssland.
Det råder ingen tvekan om att attacken mot Crocus City Hall kommer att få djupgående geopolitiska konsekvenser och påverka utvecklingen av kriget i Ukraina. Händelsen har samlat världens sympati för Ryssland på ett massivt sätt. Det är nu en enorm utmaning för Putin att agera beslutsamt, vilket den ryska allmänheten kommer att förvänta sig, för att helt rycka upp de mörka krafter som förskansat sig i grannlandet.
Det är tänkbart att detta kan innebära att Moskva skakar om själva grunden till det hus som Washington byggde i Kiev efter kuppen 2014. New York Times avslöjade nyligen att CIA har en rad utposter för underrättelseverksamhet längs gränsområdena mellan Ukraina och Ryssland.
Gör inga misstag, USA är fast beslutet att hålla fast vid den omfattande infrastruktur man skapat i Ukraina för att genomföra hemliga operationer och destabilisera Ryssland, oavsett vad som krävs. Slutsatsen i den västliga strategin är att försvaga Ryssland och hindra landet från att spela en kontroversiell roll på den globala arenan.
Jag kommer att tänka på TS Eliots rader från pjäsen Mord i katedralen: ”Vilken fred kan hittas / Att växa mellan hammaren och städet?” Kriget kommer att trappas upp dramatiskt och det är bara en tidsfråga innan västvärlden sätter in stridskrafter i Ukraina för att rädda landets återstående potential som en frontstat för Nato i kriget mot Ryssland genom ombud. Ryssland å sin sida har kanske inget annat alternativ än att försöka nå en total militär seger. Den mångfacetterade ryska reaktionen kommer att utvecklas beroende på resultatet av den pågående utredningen.
