Klaus Schwab säger att i den stora omställning som World Economic Forum förbereder för oss ”kommer du inte att äga någonting och du kommer att bli lycklig”. Tja, vi äger redan ingenting. Våra banktillgodohavanden och aktier och obligationer, i händelse av att depositionsinstitutet får problem, tillhör depositionsinstitutets fordringsägare, inte oss. Alla tillgångar poolas och fungerar som säkerhet oavsett om de är märkta ”segregerade” eller inte.
Du kanske minns att vi under den senaste finanskrisen fick höra att det inte skulle bli några fler bail-outs, att det i framtiden skulle bli bail-ins. En bail-out är när centralbankens penningskapande räddar de gynnade problemdrabbade finansinstituten. En bail-in är när insättarnas tillgångar används för räddningsaktionerna, skriver Paul Graig Roberts.
David Rogers Webb, en erfaren aktör på finansmarknaden, förklarar detta i The Great Taking på 72 läsbara sidor plus en prolog på 25 sidor som förklarar vem han är och ett svar på 20 sidor från New York Fed på frågor från Europeiska kommissionens Legal Certainty Group. The Great Taking kan köpas från Lulu för 10 dollar och finns gratis på nätet.
Förlusten av äganderätten till finansiella tillgångar är ett faktum i hela västvärlden. Omskrivningen av den finansiella äganderätten verkar vara ett arbete som utförs av tillsynsorgan, inte lagstiftande församlingar som verkar vara omedvetna om detta.
Nej, det är inte en konspirationsteori. Tillsynsmyndigheterna har gjort lagändringar som finansmarknadens aktörer inte är medvetna om. Webbs syfte är att skapa medvetenhet, vilket är anledningen till att han har gjort sin bok fritt tillgänglig.
Som ett resultat av dessa förändringar, som verkar ha gjorts av finansiella tillsynsmyndigheter snarare än av valda lagstiftare, har individer inte längre äganderätt till ”sina” värdepapper. ”Ägare” har nu ”rättighetsrättigheter”, vilket innebär att de har pro-rata rättigheter till de värdepapper som finns kvar i depåinstitutet efter det att säkrade fordringsägares fordringar har tillgodosetts. I själva verket är ”dina” värdepapper och dina bankdepositioner inte längre erkända som din personliga egendom om depositionsinstitutet – banken eller, till exempel, Merrill Lynch – får ekonomiska problem. Ditt ”ägande” belastas som säkerhet för säkerställda fordringsägare som är de faktiska ägarna. Detta gjordes tydligen av tillsynsmyndigheterna som ett stöd för derivatkomplexet, som är många magnituder större än världens BNP, eller kanske derivatexponering fungerade som en ursäkt för att sätta igång den stora återställningen där ”du inte kommer att äga någonting”. Faktum är att enskilda banker bland världens största har en derivatexponering som är lika stor som världens BNP.
Man kan undra varför tillsynsmyndigheterna tillät något så farligt och oansvarigt att inträffa.
För att uttrycka det hela på ett annat sätt: ”dina” värdepapper fungerar som säkerhet för depåinstitutens fordringsägare. Din rätt till ”din” egendom upphör i samma ögonblick som depositionsinstitutet får finansiella problem.
Kommunikationen mellan New York Federal Reserve Bank och Europeiska kommissionens grupp för rättssäkerhet och det rättsfall som följde på Lehman Brothers konkurs har skapat rättssäkerhet för att säkrade fordringsägare har rätt att omedelbart ta över kundernas tillgångar i händelse av att depåförvaltaren går i konkurs.
Nationella centrala värdepappersförvarare (alla är nu poolade, inga hålls under ”ägarens” namn eller segregerade) har nu inrättats och är kopplade till den internationella värdepappersförvararen så att värdepapper omedelbart kan levereras över hela världen för att möta säkrade fordringsägares anspråk. I grund och botten är megabankerna ”privilegierade fordringsägare”.
Du kanske tror att dina pengar och dina aktier och obligationer är säkra om du använder en av de ”banker som är för stora för att gå omkull” som din depositarie. Du skulle missta dig. Federal Reserve tillåter de stora bankerna att skapa dotterbolag som håller inlåning, och Federal Reserve tillåter de stora bankerna att överföra sina derivat till samma dotterbolag. På så sätt förblir själva banken flytande. Endast dess dotterbolag som håller dina pengar och värdepapper utplånas i händelse av en krasch.
Med risk för att lova för mycket, eftersom det även för en person med min utbildning och erfarenhet är en utmaning att förstå vidden av det som har införts, hoppas jag att denna artikel, som du just har läst, ska vara del 1 i en serie på tre delar, där den andra delen är en översikt över de lagändringar som stal vår finansiella äganderätt, och den tredje delen är konsekvenserna av Federal Reserves höjning av räntorna efter 15 år med nästan nollränta, vilket därmed förstör värdet på finansiella tillgångar i portföljerna. Vi står inför utsikten att den värsta finanskrisen i historien ”löses” med införandet av digitala pengar som ger den politiska makten och dess herrar total kontroll.
