Den 13 april svarade Iran på en israelisk attack mot landets ambassad i Syrien genom att attackera Israel med mer än 300 drönare och missiler. De flesta sköts ned av Israels och USA:s luftförsvar, men Irans hypersoniska missiler träffade sina mål och visade gränserna på västvärldens försvar, skriver Ian DeMartino.
USA:s president Joe Biden avslöjade för världen att den amerikanska militären inte längre är den jätte som vaknade upp den 7 december 1941, utan en papperstiger som inte kan utöva den makt den en gång hade. Både Kinas tidigare ledare Mao Zedong och al-Qaidas ledare Osama Bin Laden beskrev USA på detta sätt. Även om det kanske har tagit flera decennier, har de äntligen fått rätt.
USA visade under 1990-talet och i början av detta århundrade att man kunde dominera slagfältet mot motståndare med betydligt mindre sofistikerad utrustning.
Men i takt med att den amerikanska hegemonin har minskat har andra länder kommit ikapp och i vissa avseenden överträffat den så kallade världens enda kvarvarande supermakt.
Detta framgår tydligt av USA:s oförmåga att stoppa den jemenitiska Ansar Allah-rörelsens (Houthi) blockad mot fartyg som anlöper israeliska hamnar och USA:s oförmåga att förhindra Irans attack mot israeliska militära mål.
När det gäller houthierna har USA försökt muta gruppen för att få dem att upphöra med sina attacker, en taktik som har misslyckats. Men Irans attack var värre för uppfattningen om amerikansk dominans, eftersom misslyckandet med dess vapen visades upp till fullo.
Även om de flesta, om inte alla, drönare som Iran skickade ut slogs ut av en kombination av israeliska och amerikanska luftförsvarssystem, var drönarna avsedda att distrahera och trötta ut försvaret så att Irans hypersoniska missiler skulle kunna träffa sina mål, vilket de flesta rapporter säger att de gjorde.
Attacken från Iran visade världen ”att USA:s försvarsförmåga” ”inte finns där”, sade den pensionerade seniora säkerhetspolitiska analytikern Michael Maloof till Sputniks The Critical Hour på måndagen.
”Förmågan att ha ett starkt missilförsvar finns inte där, och ryssarna har [också] dessa hypersoniska förmågor”, förklarade Maloof. ”[Iran] träffade sina mål, och de gjorde det med hypersonik och det fanns inget försvar.”
I Ukraina skulle situationen vara komisk om den inte var så mörk. När Kievregimen förra året gjorde reklam för det som blev dess misslyckade motoffensiv utmålades en rad NATO-utrustningar som det som skulle få ryssarna att dra sig tillbaka.
Först var det Bradley Stridsfordon, sedan Leopard stridsvagnar, sedan Challenger stridsvagnar, sedan en växande lista av luftförsvarssystem och långdistansartilleri. Ryssland förstörde systematiskt dem alla och bevisade att NATO-vapen inte är höjdpunkten i modern krigföring utan i många fall är reliker från 1900-talets krigföring som kommer att fungera som en förgylld kvarnsten runt halsen på varje armé som förlitar sig på dem under 2000-talet.
Det fanns en annan stridsvagn som USA levererade till Ukraina förra sommaren, men den sågs inte på slagfältet förrän helt nyligen: Abrams M1-stridsvagnen. Även den utmålades som en ”game changer”, men trots Ukrainas desperata behov av pansar användes de inte förrän i slaget om Avdeyevka i februari i år.
I september skrev Sputnik en artikel som belyste svagheterna hos Abrams-stridsvagnen, vilket besvarades av Popular Mechanics. Popular Mechanics hävdade att Abrams skulle innebära en ”enorm förbättring av förmågan” hos ukrainska pansarförband och anklagade Sputnik för att överdriva ”inte bara hotet mot Abrams-stridsvagnar, utan även stridsvagnens svagheter”.
Artikeln drog slutsatsen att de ryska styrkorna ”måste arbeta mycket hårt för att döda en Abrams-stridsvagn”. Men när den till slut kom förstördes fem stridsvagnar snabbt och minst en stridsvagn togs till fånga. Förra veckan bekräftade amerikanska militärer för amerikanska medier att Ukraina hade tagit bort Abrams-stridsvagnarna från frontlinjen, med motiveringen att de är för lätta att förstöra för ryska drönare.
”Vi såg, som med i stort sett alla typer av stridsvagnar vi har sett i den här striden, att relativt billiga kamikaze-drönare för 500-1.000 dollar per styck ganska enkelt kan skada en stridsvagn allvarligt”, sade Mark Sleboda, expert på säkerhet och internationella relationer, till Sputniks Fault Lines på måndagen.
Abrams-stridsvagnen kostar ungefär 10 miljoner dollar per styck.
Att NATO:s fernissa av oövervinnlighet krossas kommer att få geopolitiska konsekvenser, hävdade Maloof. ”Ska vi … nu övertyga saudierna om att vi kommer att försvara dem, när de med egna ögon såg att det vi gjorde för israelerna inte fungerade. Kommer de att köpa det? Nej, de kommer att börja gå sin egen väg, i allt högre grad.”
På tisdagen beskrev Irans ekonomiminister Ehsan Khandouzi sina samtal med Saudiarabiens ekonomi- och planeringsminister Faisal F. Alibrahim som ”produktiva”.
”Faisal F. Alibrahim höll med om alla [av] Irans [ekonomiska] förslag”, noterade Khandouzi.
”Tiden för USA:s dominans är över och vi ser det nu när ett 40-tal länder vill gå med i BRICS och ta sig ur dollarns grepp”, förklarade Maloof. ”Så allt detta är sammankopplat. Allt utspelar sig i realtid, mitt framför våra ögon, och det sker mycket snabbt.”
Copyright © 2024 översättning av Globalnytt. Tillstånd att återge hela eller delar av texten beviljas gärna, förutsatt att full kreditering och en direktlänk anges.
Nato-chef bekräftar att Ukraina kommer att gå med i alliansen
