Storbritanniens korståg mot yttrandefrihet börjar se ut som att det alltmer förvandlar polisen till ett politiskt verktyg – vilket skulle vara helt oförenligt med någon demokrati.
Förutom att undertrycka yttrandefriheten slösar dessa metoder bort värdefull polistid och resurser i ett land där brottsligheten ökar kraftigt, skriver Didi Rankovic.
Den senaste historien om poliser som dyker upp vid människors dörrar för att de uttryckt sina lagliga åsikter på nätet gäller 54-åriga Helen Jones, som nyligen publicerade meddelanden som var kritiska mot det styrande Labourpartiet på Facebook, bara för att få polisen i sitt hem 48 timmar senare.
Jones uppmanades av en skandal som involverade Labour-rådgivare och parlamentsledamöter, inklusive hälsominister Andrew Gwynne, som har tvingats avgå sedan historien om deras utbyten i en WhatsApp-appgrupp bröt ut.
I ett meddelande uttryckte Gwynne att han önskade att en äldre kvinna som inte röstade på Labour skulle dö före nästa val.
Jones gick ut i två Facebookgrupper – en sluten och en offentlig – och krävde att David Sedgwick, ledamot i Stockports Labourfullmäktige, skulle avgå. Sedgwick var den som delade ett brev skrivet av pensionären, vilket framkallade vad vissa rapporter hänvisar till som Gwynnes ”vidriga kommentarer”.
I ett av sina inlägg skrev Jones följande om Sedgwick ”Låt oss hoppas att han gör det anständiga och avgår. Jag tror på något sätt att hans ego inte kommer att tillåta det.”
Hon skrev också, i ett annat inlägg: ”Ser inte bra ut för Cllr Sedgwick!!!”
Jones – som är skoladministratör och tog hand om sitt lilla barnbarn i ett hus i närheten när polisen knackade på – fick senare veta via telefon att det fanns ett klagomål mot henne.
”Någon har talat med oss om dina inlägg på sociala medier”, sa en av poliserna utan att uttryckligen avslöja vem (detta verkar ha varit en av rapporterna ’Non-Crime Hate Incident’).
Jones ville veta om hon hade brutit mot lagen, eller om hon skulle göra det om hon fortsatte att publicera liknande innehåll mot polisens ”råd”.
Svaret var nej, och nej – och när Jones ville veta vad de tänkte göra åt det hela blev svaret: ”Det är inte mycket vi kan göra, vi ger dig bara råd.”
Detta uppfattades av Jones och ett antal oppositionspolitiker och rättighetsaktivister som inget annat än en skrämselteknik.
”Det var faktiskt ganska läskigt. Det fick mig att tänka att jag borde hålla tyst resten av mitt liv, eftersom man inte kan säga någonting nuförtiden”, sade hon till pressen.
Polisen hävdar att de var ”skyldiga att informera henne om att hon är föremål för ett klagomål” – men vissa observatörer menar att det inte finns någon rättslig skyldighet att göra detta om inte en formell utredning har inletts.
