De franska myndigheterna insisterar på att domen mot Marine Le Pen, som diskvalificerar ledaren för National Rally (RN) från att ställa upp i valet till Frankrikes president, inte är politisk. Nej, säger de, det återspeglar helt enkelt den neutrala ”rättsstatsprincipen” och ”rättsväsendets oberoende”.
Verkligen? Då är det märkligt att förment ”oberoende” domare och tjänstemän i Europa och USA alla har kommit fram till anmärkningsvärt likartade domar mot högerpolitiker, skriver Mick Hume.
Det ser mindre ut som rättsväsendets oberoende och den gammaldags rättsstatsprincipen än som en globalistkomplott för att använda domstolarna som ett politiskt vapen mot den växande nationalpopulistiska revolten.
Det allvarliga bedrägeriet här är inte Le Pens parti som påstås ha förskingrat EU-medel. Det är den liberala elitens bedrägliga påstående att de försvarar demokratin genom att förvägra människor friheten att rösta på vem de vill.
Det enda som alla dessa icke valda domare verkligen är ”oberoende” av är allt demokratiskt ansvar för sina handlingar. Deras politiserade version av ”rättsstatsprincipen” är ett förnekande av folkets styre.
Det är nu obestridligt att etablissemanget i väst gömmer sig bakom lagen samtidigt som det för ett politiskt krig mot folkdemokratin. Den uppmärksammade skenrättegången mot Marine Le Pen bekräftar att deras antidemokratiska korståg nu förs helt öppet. Det är dags för oss alla att välja sida och ta ställning.
Man behöver inte vara expert på rättsvetenskap eller konspirationsteoretiker för att se det uppenbara mönstret av politiska domar mot nationalkonservativa politiker i hela västvärlden.
Så har franska domare just dömt Le Pen och därmed uteslutit henne från att ställa upp i presidentvalet 2027, som hon ledde opinionsundersökningarna inför.
Denna dom, som mediaanhängare från EU-etablissemanget kommer att försöka berätta för oss, är naturligtvis helt utan koppling till de rumänska domstolarnas beslut, som ställde in presidentvalet efter att högernationalisten Calin Georgescu vunnit den första omgången, och sedan hindrade honom från att ställa upp igen.
Dessa rumänska domar har bekräftats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som vi vet också är helt ”oberoende” av önskemålen från alla väljare i alla europeiska länder.
Inget av detta, kommer de att insistera på, har något att göra med händelserna i Tyskland, där domstolsbeslut som stämplar det populistiska Alternative fur Deutschland som skyldiga till att vara högerextremister har uppmuntrat andra partier att kräva ett totalförbud mot AfD, som nu är miljontals tyska väljares val och kämpar om det nationella ledarskapet i opinionsundersökningarna.
Det finns många andra liknande exempel på hur delstatliga och europeiska domstolar försöker hindra eller förbjuda nationalpopulistiska partier och politiker, från Italien och Polen till Slovenien. Under tiden fortsätter EU-domstolarna att rikta in sig på Ungerns valda konservativa regering som om den vore Europas mest eftersökta kriminella sammansvärjning.
På EU:s tröskel har den brittiska Labourregeringen – under ledning av den tidigare högsta statsåklagaren Sir Keir Starmer – ställt in lokalvalen som skulle ha ägt rum i flera engelska grevskap nästa månad, vilket innebär att mer än fem miljoner britter förvägras sin rösträtt. Labour insisterar naturligtvis på att detta upphävande av demokratin är en rent teknisk fråga, som har att göra med deras planer på att omorganisera det regionala styret; vi förväntas tro att det inte har något alls att göra med det faktum att Nigel Farages upproriska Reform UK förväntades vinna i flera av de grevskap där valen har ställts in.
Och kriget mot demokratin stannar inte vid Europas gränser. På andra sidan Atlanten var Donald Trump tvungen att besegra olika domstolars kampanjer för att misskreditera och utesluta honom innan han kunde ställa upp för omval som USA:s president. Sedan han vann valet och tillträdde i januari har president Trumps radikala reformer – från att stoppa USAID:s utgifter till att skära ned på det statliga slöseriet – upprepade gånger stoppats av en samling politiskt liberala distriktsdomare. Dessa rättssystemets pygméer verkar anse att de borde ha större auktoritet över USA:s angelägenheter än en ledare som gör det han valts att göra av mer än 77 miljoner amerikaner.
Kalla mig en gammal cyniker, men jag har svårt att tro att allt detta bara är en serie tillfälligheter. Om något ser ut och låter så mycket som en kampanj för politisk lagföring mot populistiska politiker i hela västvärlden, så är det nästan säkert vad det är.
Konservativa har naturligtvis alltid stöttat rättsstatsprincipen som grunden för ett stabilt och säkert samhälle. Det är dock dags att acceptera att den ”rättsstat” som myndigheterna åberopar i dag inte längre betyder vad den gjorde. I stället är det ett politiserat rättsväsende som styr, och som agerar som ombud för liberala globalisteliter.
Utmattade gamla politiska eliter i väst, som nu saknar auktoritet eller stöd för att styra med självförtroende i sina egna namn, gömmer sig å sin sida bakom ”rättsstatsprincipen” och rättsväsendets storhet. Av rädsla för väljarna och oförmåga att bekämpa den växande populistiska revolten försöker de i stället förbjuda oppositionen.
Dessa domare står inte längre ”över politiken”. Vi bevittnar hur politik förs in i domstolarna som aldrig förr i det moderna väst. Och i samma veva avlägsnas de stora politiska striderna från den demokratiska debattens arena.
Vad innebär egentligen den västerländska demokratin om väljarna inte får välja sina kandidater eller om de valda inte får chansen att uppfylla sina löften till väljarna?
Som jag tidigare har hävdat på europeanconservative.com går dessa frågor tillbaka till demokratibegreppets ursprung i det antika Aten, som ett äktenskap mellan demos– folket – och kratos– makt eller kontroll. Oligarkins mål är alltid att hålla dessa två så långt ifrån varandra som möjligt, för att behålla sitt maktmonopol. Den ökande koncentrationen av kratos i domstolarna är det tydligaste exemplet på de antidemokratiska instinkterna hos västvärldens oligarker.
Skandalösa övergrepp som Le Pens skenrättegång kan mycket väl slå tillbaka och leda till ett ytterligare ökat stöd för nationella populister. Människor tycker inte om att bli tillsagda vem de får rösta på. Den populistiska revolten mot den gamla ordningen kan inte stoppas med ett penndrag från en domare. Men vi har ännu inte sett hur långt etablissemanget är berett att gå för att stävja hotet mot dess makt.
Det är dags för alla som vill ha en chans att forma framtiden för ett fritt Europa att ta ställning och fullt ut omfamna den populistiska revolten. Demokratin är fortfarande vårt enda hopp om att kunna utmana de globalistiska eliter som har tagit kontroll över västvärldens institutioner, från domstolar till universitet.
Insatserna är höga. Som Frank Furedi argumenterar på andra ställen på europeanconservative.com den här veckan befinner sig västvärlden i kris när den gamla världsordningen dras isär. Det är dags att bestämma vad vi står för och vad det är vi vill försvara. Att återerövra och främja de grundläggande principerna om demokrati, folklig suveränitet och yttrandefrihet kommer att vara nyckeln till att säkra framtiden.
Det är därför vi, när det gäller konfrontationen mellan statliga domstolar eller EU-domstolar och nationella populistiska politiker, måste säga utan villkor: Je Suis Marine, Donald, Viktor, eller vem som nu står på tur i den rättsliga skottlinjen. Kriget om den västerländska demokratin är nu ett krig på allvar. Ingen kapitulation.
