I samband med att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen presenterade en s.k. krisberedskapsstrategi klargjorde hon vart resan är på väg. Européerna ska inte bara förbereda sig för ett krig mot Ryssland, utan också beväpnas ”från tidig ålder” mot påstådd ”desinformation”.
På onsdagen presenterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen (som har kallats ”censor” på sociala medier) en ny tvivelaktig masterplan: Den så kallade ”Preparedness Union Strategy” omfattar 63 konkreta åtgärder, varav 30 har definierats som nyckelåtgärder. Målet är inget mindre än ett så kallat ”krisresistent samhälle” – eller en total mobilisering av civilsamhället. Det som till en början låter som en form av katastrofförebyggande visar sig vid närmare eftertanke vara en omfattande social omorganisation. År 2026 ska befolkningen inte bara vara sensibiliserad för påstådda och faktiska risker – nej, i en nödsituation (t.ex. om ”koalitionen av villiga” för krig mot Ryssland) ska den kunna överleva självförsörjande i 72 timmar, skriver Heinz Steiner.
Den verkliga kärnan i strategin avslöjas dock i den planerade utbildningsoffensiven. EU vill enligt uppgift främja ”kritiskt tänkande” och utveckla barns motståndskraft mot påstådd ”desinformation”. Lärare ska utbildas i enlighet med detta och läroplanerna anpassas. Ett initiativ som väcker frågor: Vem definierar egentligen vad desinformation är? Hur avser EU att främja kritiskt tänkande när man samtidigt vidtar alltmer repressiva åtgärder mot åsiktsfrihet och åsiktsmångfald? Hur mycket politisk indoktrinering ska fortfarande få förekomma i skolorna?
En annan punkt som kommer upp i diskussionen om strategin är den planerade ”rekryteringen av kvalificerad arbetskraft för att stärka EU:s beredskap”. Det är fortfarande oklart hur mer migration ska bidra till att förbättra krisberedskapen. Än så länge verkar det som om den pågående massinvandringen från Afrika, Mellanöstern och Västasien snarare leder till en försämring av säkerhetsläget, vilket en daglig titt på nyheterna visar.
I vilket fall som helst väcker planerna från eurokraterna i Bryssel grundläggande farhågor om den underliggande dagordningen. När allt kommer omkring anses ”kritiskt tänkande” endast vara giltigt om det äger rum inom den grön-vänsterliberala filterbubblan. För det etablerade politiska etablissemanget är allt annat bara ”hat och agitation” eller ”desinformation”.
