Ovalda byråkratiska globalister har inlett en ny attack i det eskalerande kriget mot maten i ett drag som gör att den globala jordbruksindustrin riskerar att förstöras.
Syftet är att tvinga jordbrukarna att följa de alltmer ouppnåeliga målen i World Economic Forums (WEF) ”Net Zero”-agenda, skriver Frank Bergman.
WEF, Förenta nationerna (FN) och andra globalistiska intressen hävdar att jordbrukets ”utsläpp” bidrar till den påstådda ”klimatkrisen”.
Som ett resultat driver de på för att decimera den globala jordbruksindustrin, vilket sätter den globala livsmedelsförsörjningen i fara.
Samtidigt kräver WEF och dess allierade att regeringarna ska förbjuda traditionella kött- och mejeriprodukter och ersätta dem med syntetiska, växtbaserade och insektsbaserade ”livsmedel”.
Den senaste attacken mot livsmedelsförsörjningen avslöjades i en färsk rapport från Världsbanken med titeln: ”Recipe for a Livable Planet: Achieving Net Zero Emissions in the Agrifood System”.
I rapporten från den byråkratiska globala myndigheten framhålls möjligheten att göra betydande nedskärningar av de globala ”livsmedelsutsläppen” genom en rad olika föreskrivande åtgärder.
Den historiska bakgrunden till sådana centraliserade initiativ tyder på att de med stor sannolikhet leder till oavsiktliga och ofta skadliga konsekvenser.
I rapporten hävdas följande:
Det globala livsmedelssystemet utgör en enorm möjlighet att minska nästan en tredjedel av världens utsläpp av växthusgaser genom prisvärda och lättillgängliga åtgärder, samtidigt som man fortsätter att föda en växande befolkning.
Detta svepande uttalande döljer komplexiteten och de potentiella farorna med att radikalt förändra livsmedelsproduktionen och markanvändningen, särskilt i de utsatta regionerna i världen.
Påståendet att sådana förändringar kan genomföras utan att livsmedelsförsörjningen äventyras är i bästa fall optimistiskt och i värsta fall hänsynslöst naivt.
Axel van Trotsenburg från Världsbanken förespråkar ytterligare dessa förändringar:
”Maten på ditt bord kanske smakar gott, men den utgör också en stor del av kakan med utsläpp från klimatförändringar.
”Den goda nyheten är att det globala livsmedelssystemet kan läka planeten – göra jordar, ekosystem och människor friskare, samtidigt som kolet hålls kvar i marken.
”Detta är inom räckhåll under vår livstid, men länderna måste agera nu: genom att helt enkelt ändra hur medelinkomstländer använder mark, såsom skogar och ekosystem, för livsmedelsproduktion kan utsläppen från jordbruket minskas med en tredjedel fram till 2030.”
Denna berättelse främjar en oroande tilltro till effektiviteten hos omfattande regleringsförändringar.
Den bortser från de olika jordbruksmetoder som har utvecklats av lokala jordbrukare under århundraden.
Antagandet att sådana uppifrån och ned-mandat kan leda till positiva resultat utan störande bieffekter återspeglar en missuppfattning av ekologiska, sociala och ekonomiska ömsesidiga beroenden.
Världsbankens plan innehåller ett brett spektrum av åtgärder:
Åtgärder bör vidtas i alla länder för att nå nettonoll genom en övergripande strategi för att minska utsläppen i livsmedelssystemen, inklusive gödselmedel och energi, växtodling och djurhållning samt förpackning och distribution i hela värdekedjan från jord till bord.
Detta förslag om att standardisera jordbruksmetoder i vitt skilda regioner och kulturer är att gå för långt.
Det underskattar också komplexiteten i lokala ekosystem och den anpassningsförmåga som krävs för att hantera dem effektivt.
I ramverket förutsätts att höga investeringskostnader kommer att ge betydande avkastning:
”De årliga investeringarna måste öka till 260 miljarder dollar per år för att halvera utsläppen från jordbruket till 2030 och för att nå nettonollutsläpp till 2050.
”Att göra dessa investeringar skulle leda till mer än 4 biljoner dollar i fördelar, från förbättringar av människors hälsa, livsmedels- och näringssäkerhet, bättre kvalitetsjobb och vinster för jordbrukare till mer kol som hålls kvar i skogar och jordar.”
Fokuseringen på monetära investeringar och förväntad avkastning innebär dock att man bortser från den komplexa verklighet som jordbruksekonomin utgör.
En sådan massiv omfördelning av medel riskerar att skapa nya ekonomiska obalanser.
Det kommer med största sannolikhet att leda till höjda livsmedelspriser och minskad tillgång till nödvändiga resurser för världens fattigaste befolkningar.
I slutändan underskattar Världsbankens ambitiösa projekt för att omstrukturera det globala jordbruket riskerna för oavsiktliga konsekvenser, inklusive livsmedelsbrist, ekonomisk störning och ökade svårigheter för de mest utsatta.
Historien har lärt oss att centraliserade ingrepp i komplexa system som det globala jordbruket ofta leder till resultat som är motsatta de avsedda.
De drivs av att man inte tar hänsyn till att dessa system är organiska och utvecklade.
Bilden av dessa interventioner som lågrisk och högavkastande är inte bara missvisande utan potentiellt farlig.
Det banar väg för en framtid där den globala livsmedelsförsörjningen är mindre säker och mer mottaglig för infall av byråkratisk vanskötsel.
Strävan efter dessa globalistiska planer bör åtminstone betraktas med skepticism och försiktighet.
Historien har upprepade gånger visat att vägen till katastrof ofta är kantad av välmenande globala initiativ.
Copyright © 2024 översättning av Globalnytt. Tillstånd att återge hela eller delar av texten beviljas gärna, förutsatt att full kreditering och en direktlänk anges.
Kanske är vi närmare ”Du kommer inte att äga någonting” än vi inser
