WEF:s medlemmar och företag har inlett seriösa diskussioner om att införa en global koldioxidskatt i väntan på ”klimatnödsituationer” och framtida ”gröna lockdowns”.
På World Economic Forum tidigare i år var en panel med världsledare och personer som bidragit till agendan, tillsammans med affärsmagnater, alla överens om att det är dags att börja planera för införandet av en global koldioxidskatt, oavsett vad folket säger eller vill, rapporterar Thecountersignal.
”Det finns ingen realistisk lösning på klimatomställningen som inte innefattar ett globalt samordnat system med koldioxidskatter”, sade Tharman Shanmugaratnam, WEF-medverkande och president i Singapore. ”… Ngozi och [World Trade Organization] samordnar detta med flera andra internationella organisationer.”
”Det är fortfarande tidiga dagar. Det finns en uppfattning om att det är orättvist, att det kommer att leda till inflation”, fortsatte Shanmugaratnam. ”I själva verket är det tvärtom. Om vi inte gör det här är det i slutändan utvecklingsländerna som kommer att lida mest. De kommer att drabbas värst av klimatförändringarna.”
Han drog slutsatsen att en global koldioxidskatt därför är den enda ”realistiska lösningen”.
President of Singapore, Tharman Shanmugaratnam, speaking at the WEF: "There is no realistic solution to the climate transition that does not involve a globally co-ordinated system of carbon taxes."
"If we don't do this, the countries that will suffer most, ultimately, are the… pic.twitter.com/iL2Sd4o9hQ
— Wide Awake Media (@wideawake_media) April 17, 2024
Och även om vissa finansministrar runt om i världen kommenterade detta uttalande och sa att det inte skulle vara politiskt populärt att införa ännu en skatt på människor, var det få, om ens någon, som förkastade idén direkt.
Företagen är med på tåget med den globala koldioxidskatten
Företagen är också på väg ombord. På World Business Council for Sustainable Development (WBCSD), som är en VD-ledd organisation som består av de största företagen i världen (dvs. P&G, Apple, 3M, BP, Dupont, Google, etc.), har företagsledare länge planerat för klimatnödsituationer och förutsagt hur förmodligen nödvändiga gröna lockdowns kommer att se ut.
Enligt en WBCSD-artikel från 2020 skulle regeringar ”Under en ’klimatlåsning’ skulle regeringarna begränsa användningen av privata fordon, förbjuda konsumtion av rött kött och införa extrema energibesparande åtgärder, medan fossilbränsleföretag skulle behöva sluta borra.”
Hur länge mänskligheten skulle tvingas att inte äta rött kött och hur detta omedelbart skulle förändra vädret i en sådan utsträckning att en klimatlåsning skulle kunna hävas är någons gissning.
De konstaterar vidare: ”För att undvika ett sådant scenario måste vi ompröva våra ekonomiska strukturer och närma oss kapitalismen på ett annat sätt.” Och det är där den globala koldioxidskatten kommer in i bilden.
WEF börjar arbeta
WEF har också låtit sina unga globala ledare arbeta med att implementera en ny global skatteagenda med målet att diktera den inhemska skattepolitiken runt om i världen.
Som en del av det första steget i sin agenda har WEF fått över 140 länder att gå med på att underteckna ett multilateralt internationellt fördrag med det gemensamma målet att införa en global minimibolagsskatt för multinationella företag.
Enligt avtalet skulle multinationella företag omfattas av en skattesats på 15 % oavsett i vilket land de är verksamma. Det uttalade målet med denna skatt är att förhindra att multinationella företag utnyttjar så kallade skatteparadis som Schweiz och Irland – en praxis där ett företag har sitt huvudkontor i ett lågskatteland medan det gör merparten av sina vinster i länder som USA.
Det låter väl inte så illa? Det är ju trots allt bara multinationella företag. Det vill säga, det är bara multinationella företag för tillfället.
Under en diskussion mellan WEF-medlemmar om den globala bolagsskatten, där frågan ställdes om detta skulle kunna leda till att andra internationella skatter införs, enades medlemmarna om att nästa steg skulle vara att arbeta för att införa en global koldioxidskatt.
Fungerar koldioxidskatter överhuvudtaget?
Naturligtvis har vissa länder redan koldioxidskatter, så vi har någonstans att titta för att se hur framgångsrika de är.
Kanada är i synnerhet en bra fallstudie, eftersom det är ett koldioxidskatteland där människor verkligen börjar känna av trycket från det oöverkomliga pris som koldioxidskatten har orsakat.
På senare tid har det blivit ett hett ämne, med ökad kritik från allmänheten och protester, där vissa tjänstemän har grillats för att ta fram siffror på exakt vilken positiv nettoeffekt koldioxidskatten har på miljön som motiverar att kanadensarna beskattas ännu mer.
Det är kanske inte så förvånande att ingen av dem har kunnat presentera en sådan siffra.
När miljöminister Guilbeault pressades på frågan om koldioxidskatten har eller ens kan förändra vädret, medgav han att inga förändringar skulle vara mätbara förrän åtminstone 2060. Med andra ord, låt oss bara hoppas att det fungerar och komma tillbaka om 36 år efter att ha omstrukturerat samhället totalt.
Och även om den inte förändrar vädret på något mätbart sätt så leder den till en levnadskostnadskris, eftersom ökade bränslekostnader har en snöbollseffekt på priset på allt som är beroende av transporter (dvs. praktiskt taget allt). Och det är bara början.
Trots detta står ledare runt om i världen i kö för att spegla och intensifiera denna misslyckade politik och försöker genomföra sina egna i samförstånd, med hotet om ”gröna lockdowns” hängande över huvudet.
