Nederländerna passerade just en kylig tröskel: 2024 avlivades nästan 10 000 människor – inklusive alkoholister och de som kämpar mot depression – en rekordhög som skakar den globala debatten om assisterad död i överdrift.
Enligt en rapport av Bruno Waterfield i The Times den 24 mars 2025 inträffade 9 958 dödsfall till följd av eutanasi i landet förra året – en ökning med 10 % från 9 068 år 2023. Det är en 88-procentig ökning sedan 2014, vilket ger en stark bild av en nation där det blir allt mindre ovanligt och allt mer rutinmässigt att avsluta livet, rapporterar Thepeoplesvoice.
Men siffrorna blir mörkare. Waterfield avslöjade att 219 av dessa dödsfall var av enbart psykiatriska skäl – upp från 138 år 2023 och bara 88 år 2020. Det är en ökning med 59 % på bara ett år och en häpnadsväckande ökning med 250 % under fyra år. Unga människor i psykisk nöd är i allt högre grad bland offren, en trend som väcker varningssignaler över hela världen. Nederländernas erfarenhet är en varning: att utvidga eutanasi till psykiatriska fall öppnar en dörr som är svår att stänga.
Theo Boer, en nederländsk professor i hälsoetik och tidigare medlem i övervakningskommittén för eutanasi, skräder inte orden. I en kraftfull artikel i Le Monde den 8 april 2025 uppmanade han Frankrike – och världen – att titta på Holland och vända om.
Boer påpekade att eutanasin inte bara växer, den förändras. Andelen dödsfall till följd av dödshjälp ökade från 5,4 % 2023 till 5,8 % 2024, och i vissa regioner var siffran 15 % redan 2017 – en siffra som sannolikt är högre nu. Det är inte längre en sista utväg; det är ett alternativ på bordet. Ännu mer kyligt? ”Par-eutanasi” – där partners eller syskon dör tillsammans – ökade med 64 % under 2024 och uppgick till totalt 108 dödsfall. Samtidigt ökar de psykiatriska fallen kraftigt och den demensrelaterade dödshjälpen stiger snabbt.
Boer är rak i ryggen: ”Det här är inte längre en fluktuation, det är en strukturell trend.” Han varnar för att vårdpersonalen börjar undra var gränsen går – när förvandlas medkänsla till en reflex att döda? Den holländska regeringen undersöker varför siffrorna fortsätter att stiga, men här är kicken: de funderar också på att utvidga lagen så att alla över 74 år kan begära assisterat självmord, utan att någon allvarlig sjukdom krävs. Enbart ålder kan vara tillräckligt.
Kanada följer utvecklingen noga – där ska man senast den 17 mars 2027 ge grönt ljus för dödshjälp av psykiatriska skäl. FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har redan kritiserat den planen, och Nederländernas uppgifter stöder deras larm.
Boer insisterar på att detta inte bara är en nederländsk egendomlighet: varje land som har legaliserat dödshjälp eller assisterat självmord ser samma obevekliga tillväxt. Kanadas egna siffror för eutanasi har ballongerat sedan det började; den hala sluttningen är inte en myt – det är ett mönster.
Så varför rusa nerför den här vägen? Att legalisera dödande är inte det enda sättet att lindra lidande. Att vägra belastande behandlingar är redan en rättighet, och verklig vård – komfort, inte död – kan ta itu med de svåraste fallen. Boer och data är överens: när du väl har normaliserat att avsluta livet sträcker sig gränserna, siffrorna klättrar och orsakerna multipliceras.
Hollands siffra för 2024 är inte bara statistik – det är en siren. Dödande är inte medkänsla, det är kapitulation. Och medan eliten kämpar för att behålla sitt grepp har världen ett val: lyssna på varningen eller följ fallet.
