Ryssland och Nordkorea slöt just en ömsesidig försvarspakt under president Putins resa till Pyongyang, som följde på hans kollega Kim Jong Uns besök i Vladivostok i september förra året, vilket analyserades här. Detta avtal är en geopolitisk spelförändrare av tre grundläggande skäl: det höjer insatserna i USA:s farliga spel med Ryssland om kärnvapen i Ukraina, påskyndar USA:s ”Pivot (”tillbaka”) till Asien” och kan därmed fånga Kina och USA i en eskaleringsspiral som flyttar det nya kalla kriget ut ur Europa, skriver Andrew Korybko.
För att förklara kan det första utfallet tolkas som ett av Rysslands utlovade asymmetriska svar på västs beväpning av Ukraina. Om Ryssland uppnår ett militärt genombrott över frontlinjerna som utnyttjas av vissa NATO-medlemmar som förevändning för att inleda en konventionell intervention som framkallar en kubanskliknande brinkmanship-kris i Europa, kan Nordkorea provocera fram en egen sådan kris i Asien för att påminna USA om principen om ”Mutually Assured Destruction” (MAD).
Valdaiklubbens expert Dmitry Suslov, som också är medlem av det ryska rådet för utrikes- och försvarspolitik och biträdande chef för världsekonomi och internationell politik vid Moskvas högre handelshögskola, publicerade en artikel på RT där han konstaterade att USA ”förlorat sin rädsla för svampmolnet”. Han föreslog därför ett ”demonstrativt” kärnvapentest för att skrämma tillbaka västvärldens krigshetsare, men Rysslands nya ömsesidiga försvarspakt med Nordkorea skulle kunna tjäna samma syfte.
I västvärlden är Nordkorea synonymt med kärnvapenskräck och tredje världskriget, så vetskapen om att Nordkorea kan eskalera symmetriskt i Asien av solidaritet med Ryssland som svar på USA:s eskalering i Europa kan få amerikanska beslutsfattare att tänka efter en extra gång innan de korsar Rysslands röda linjer där. När allt kommer omkring skulle det redan vara tillräckligt svårt att hantera eskaleringsstegen i en kubanskliknande brinksmanship-kris, för att inte tala om två på exakt samma gång i motsatta ändar av Eurasien.
När det gäller den andra punkten om att påskynda USA:s ”omsvängning (tillbaka) till Asien” är denna process redan i full gång, vilket bevisas av det sätt på vilket USA drar åt snaran kring Kina i den första ö-kedjan genom sin nybildade ”trupp” med Australien, Filippinerna och Japan. Trots detta klamrar sig USA fortfarande fast vid sin politiska fantasi om att tillfoga Ryssland ett strategiskt nederlag, vilket är anledningen till att den ökade militära närvaron i Europa efter 2022 ännu inte har minskats och omdirigerats till Asien.
Om Ryssland börjar genomföra regelbundna övningar med Nordkorea och överföra högteknologisk militär utrustning till landet, kan USA känna sig tvingat att påskynda sin ”Pivot (”tillbaka”) till Asien”, eventuellt på bekostnad av att upprätthålla trycket på Ryssland i Europa. Den plötsliga ombalanseringen av USA:s uppmärksamhet skulle kunna få vissa av dess NATO-allierade att ompröva sitt konventionella ingripande i Ukraina, eftersom USA kanske inte längre godkänner detta på grund av svårigheterna att hantera de nyuppkomna spänningarna i samband med Nordkorea.
Och slutligen skulle varje påtagligt framsteg när det gäller att påskynda USA:s ”Pivot (”tillbaka”) till Asien” minska möjligheten för USA och Kina att normalisera sina förbindelser inom en snar framtid, eftersom det skulle kunna katalysera en självunderhållande eskaleringscykel när Kina svarar på USA:s åtgärder och USA svarar på Kinas och så vidare och så vidare. USA skulle inte kunna gå med på att minska sin militära närvaro i Nordostasien som en del av en spekulativ stor kompromiss med Kina på grund av det kvalitativt förbättrade hot som det ryskstödda Nordkorea utgör.
Eftersom det är osannolikt att Kina någonsin skulle gå med på en ensidig uppgörelse med USA i utbyte mot att normalisera sina förbindelser eller åtminstone minska det amerikanska trycket på Folkrepubliken, som skulle innebära att USA:s militära närvaro i Nordostasien skulle förbli oförändrad, kan detta scenario uteslutas. I så fall skulle de kinesisk-amerikanska förbindelserna lätt kunna fastna i en självunderhållande cykel av ömsesidig eskalering, med resultatet att Asien snabbt ersätter Europa som den främsta krigsskådeplatsen i det nya kalla kriget.
Sammanfattningsvis är Rysslands ömsesidiga försvarspakt med Nordkorea en geopolitisk spelförändrare eftersom den sannolikt kommer att fånga Kina och USA i en upptrappningsspiral, vilket gynnar Kreml genom att skapa förutsättningar för att lätta på det amerikanska trycket på Kreml i Europa. Det kommer dock att ta tid att manifestera så USA kan komma att eskalera i Ukraina och/eller öppna upp en annan front i Eurasien (t.ex. Centralasien och/eller Sydkaukasien) innan dess så allt kan fortfarande bli värre innan det blir bättre.
