Det senaste ryska valet representerade en helt ny nivå av aggression mot konceptet ”journalistik” och de västerländska folkens rätt till information. Om någon trodde att de etablerade mediemonopolen – fortfarande förklädda till ”medietjänster” – vid det här laget hade nått sin lägsta punkt… Dessa val hotar att bli kända som de dödligaste någonsin! skriver Hugo Dionísio.
Dagarna, veckorna, som ledde fram till det tre dagar långa valet fungerade som en uppvärmning inför vad som komma skulle. Macron – L’imitation de Napoléon – tog upp stafettpinnen och började, likt en general i byxor, hota Ryssland med att hans Frankrike, det militära tecknet, skulle kunna skicka trupper till Ukraina. Han var inte nöjd med hotet och fortsatte med att säga att det över huvud taget inte fanns några gränser eller röda linjer.
Efter att ha specificerat att detta endast skulle ske om de ryska styrkorna försökte närma sig från Kiev eller Odessa (”erbjöd” han allt däremellan?), i en handling som fick många människor att tro – inklusive mig själv – att Macron hade bromsat och dragit tillbaka flera försvarslinjer, är faktum att han sedan undertecknade ett avtal med Moldavien, i vad som är en tydlig provokation mot den verkställande makten som leds av Vladimir Putin, och träffade sina kumpaner från Tyskland och Polen för att säkerställa sammanhållning i aggressionen.
Genom bakdörren måste någon ha gett pressen idén att nano-Napoleon var rasande på Scholz påstådda feghet, särskilt när det gäller den tyska vegankorvens motstånd mot att skicka Taurus-missiler, så att Kievregimen kunde fortsätta att döda civila i Donbass, Kursk eller Belgorod. När det gäller att döda rysk militär personal blir det svårare än någonsin.
Det förefaller mig som om all denna uppståndelse kring l’enfant terrible bland annat syftade till att sätta press på Vladimir Putin strax före valet, och samtidigt försöka testa det ryska folkets beslutsamhet att stödja sin ledare. Enligt min åsikt var tanken att utsätta det ryska folket för ett hot om upptrappning genom att lägga tonvikten på deras presidents handlingar, samtidigt som man antydde att chanserna för att Nato ska ingripa på ukrainskt territorium uteslutande beror på närvaron av vad denna byråkratiska och servila armé anser vara det enda hot som är ansvarigt för konfrontationen mellan de två blocken: Vladimir Putin. Det var ett slags subliminal utpressning av det ryska folket: välj ”autokraten”, ”tyrannen”, ”diktatorn” och riskera en direkt konfrontation mellan ditt land och Europa, läs ”NATO”.
Medan den enda fråga som ställdes av mediemonopolen var möjligheten att Macron skulle göra detta av skäl som rör hans egen valpropaganda för Europaparlamentet, är sanningen att de befintliga barometrarna om möjligheten att skicka trupper till Ukraina, i synnerhet den undersökning som genomfördes av BFM TV, säger att 57% av franska folket anser att Macron har fel i detta avseende.
Om nu det franska folket förkastar möjligheten är det inte rimligt att det var av interna valskäl som hotet framfördes. Och i detta avseende håller jag med Macrons försvar att inget av detta hade något att göra med någon valimpuls…. Internt! Med andra ord ljög L’imitation de Napoléon delvis. Den valtekniska impulsen var relaterad till ett försök att blanda sig i det ryska valet. Något som Ryssland fördömts för att ha försökt göra på västsidan.
Innan dess hade hela Navalnyj-affären varit ett slags illusionistiskt skådespel som syftade till att skapa en illusion av att oppositionen mot Vladimir Putin var större än vad den faktiskt är. Med tanke på att hans död var en del av föreställningen och med tanke på de resultat som uppnåddes måste jag tyvärr meddela dem som såg någon slags befriande bild i en korrupt rasist att Navalnyj dog förgäves. I själva verket är detta ett av de tecknade fall där illusionisten, för att kunna utföra sin akt framgångsrikt, till slut dödar sin assistent. Sorgligt.
I ett försök att ge lite trovärdighet åt hoten om både konfrontation och uppvigling genomfördes under veckan före valet en medieoperation med militära förtecken, där påstådda grupper vid namn ”Rysslands frihetslegion (FRL)” och ”Sibiriska bataljonen (SB)” korsade gränsen och hävdade att de ockuperat två byar. Många foton med flaggor och videor senare dök det upp bilder som bekräftade att en stor del av legosoldaterna – som Kievregimen påstår sig inte ha något att göra med – och deras stridsfordon hade slaktats. Det jag kallar Operation Kamikaze pågick i flera dagar och långt över tusen soldater gick förlorade i denna militära marknadsföringsoperation.
Det vi kan karakterisera som Natos kampanjstrategi för det ryska valet kommer att bli känt som den dödligaste, mest förödande och misslyckade politiska propagandaoperationen. Huvudpersonerna och ”aktivisterna” har nästan alla dött! I den här takten och i den takt Putin vinner valet vet jag inte hur många fler Navalnys eller kamikaze-bataljoner CIA kommer att behöva uppfinna. Det är inte konstigt att New York Times sent omsider bekräftar det vi har vetat länge: Ukrainska byar är redan underbemannade, och Lindsay Graham säger nu till Zelensky att det är dags att skicka de yngsta till frontlinjen!
Det finns dock en sak som vi måste inse: det är verkligen farligt att driva en (anti-) valkampanj mot Vladimir Putin…. Det är livsfarligt! Ett stort antal propagandister har dött i händerna på CIA och Kievregimen. Och för vad? I slutändan var valdeltagandet rekordhögt på flera år och den ryske presidenten fick sitt högsta resultat någonsin.
Om Natos hela ”anti-valkampanj” inte fungerade, så fungerade inte heller skrämseltaktiken, strategin att sprida rädsla, tvivel och förvirring bland det ryska folket, vilket till och med kan sägas ha haft motsatt effekt. Det ryska folket gav en lektion i medborgarskap, ansvar, mod och motstånd som skulle göra alla medborgare i alla länder stolta om de såg sitt eget folk uppträda på detta sätt. Oavsett hur det går i omröstningen kommer ett folk som mobiliserats på detta sätt inte att underlåta att ta sin framtid i egna händer.
Här borta var det en antipedagogisk cirkus. På tre dagar sades allt och det motsatta om det ryska valet. Trots att 1 125 oberoende observatörer från 129 länder var närvarande sades det i TV att valet inte övervakades av internationella observatörer. Som om det fanns någon övervakning i väst, och som om väst, som glider mot neofascism, själv var i stånd att ge demokratiska lektioner till något land. Den som stöder fascistiska och nazistiska regimer, som den i Kiev, eller främlingsfientliga regimer, som de i de baltiska länderna, förlorar all trovärdighet när det gäller att ge någon slags läxa.
Anklagelser om förtryck strömmade in och det hävdades till och med att det är obligatoriskt att rösta i Ryssland. Vi var trots allt tvungna att rättfärdiga ”Stockholmssyndromet” hos 77% av väljarna som, trots ”varningarna”, fortfarande ville säga ”ja”. Och medan det under de föregående dagarna hade regnat ”varningar” från västerländska ambassader, som varnade sina medborgare för risken för terroristattacker i Ryssland och rådde dem att undvika folksamlingar. Som om attackerna, om de nu skulle inträffa, inte skulle utföras av dem själva.
Navalnyjs eget spöke har dykt upp igen… Vilket slitage de utsätter den här figuren för! Navalnyj hade lovat att destabilisera valet med operation ”klockan tolv”. Reuters tog till och med bilder av de enorma köerna för att rösta och sa att detta var fredliga protester från den ryska ”oppositionen”. ”Tusentals”! sa Reuters. Som om några tusen i ett land med mer än hundra miljoner väljare skulle vara representativa för någonting. På ambassader över hela Europa, trots bojkottoperationer som utvisning av diplomater, kändes köerna och rapporterades i många fall som om de var bortkopplade från viljan att rösta.
Vätskor som spillts på valurnorna, Kievregimens bombningar av civila, omstörtande handlingar vid vallokalerna – allt detta har förbisetts i den objektiva analysen av de västliga demokratiernas så kallade nyhetstjänster. En sak är säker: om det ryska folkets stöd för valet var ett rop på bekräftelse av deras identitet och en verklig handling av kamp och angrepp mot fortsatt aggression som strider mot deras intressen, hörde de mindre uppmärksamma västliga folken inte det ropet. Men de kommer att känna av effekterna av offensiven.
Precis som med informationsmonopolens ”nyhetsbevakning” kommer västvärldens folk att drabbas av effekterna av Rysslands folkliga offensiv på olika områden i sina liv: I deras levnadsvillkor, offer för omvägen över medel från offentliga tjänster till vapenindustrin; i förtrycket av deras rättigheter, genom intensifierade åtgärder för att censurera information som inte överensstämmer med den enda sanningen i väst; i påskyndandet av främjandet av nyfascism, den enda mekanism som imperialismen har för att garantera styre genom hat och främlingsfientlighet mot det ryska folket; i främjandet av avledande strategier som avleder västfolken från deras verkliga oro: rätten till fred, mat, utbildning, hälsa och bostäder!
Det ryska folket har gått segrande ur den västerländska aggressionen och genomfört ett rungande motangrepp mot Natos underförstådda offensiv, medan folken i väst, om de inte vaknar upp till verkligheten, kommer att befinna sig i en sådan situation att de inte ens kommer att kunna identifiera varifrån de angrepp som de känner kommer!
Om något bevisar allt jag har sagt om denna aggression mot sanningen, så är det att västvärldens folk leds med förbundna ögon in i en dödlig konfrontation!
Copyright © 2024 översättning av Globalnytt. Tillstånd att återge hela eller delar av texten beviljas gärna, förutsatt att full kreditering och en direktlänk anges.
Frankrike ”förbereder sig för krig” och hotar den europeiska säkerhetsarkitekturen
